Linda Janssons

Jag behöver vädra en sak som hände när jag var hos onkologen sist.
Jag hade mitt avslutande besök för ett tag sedan och fick då den mest dumma kommentaren av min läkare.
Jag uttryckte nämligen min rädsla för något jag känt i magen en längre tid och önskade en röntgen för att få lite lugn uppe i huvudet.
Min nya onkolog, som jag denna dag träffade för först gången, var absolut villig att ge mig en röntgen för att jag skulle slippa oroa mig. Men hon la också till att jag genom en röntgen kunde skapa en cancer genom strålningen jag utsätter kroppen för. Alltså jag vet att det är så men hur stor är den risken kontra risken att jag har en spridning till magen?

Detta var inte det värsta. När vi diskuterat fram och tillbaka huruvida jag skulle genomgå röntgen eller inte så säger hon att jag kanske ska vänta ett tag och se vad som händer. Jag säger då att jag vet att allt handlar om tidig upptäckt och vet inte om jag vågar vänta. Då säger hon "Det är faktiskt inte så bråttom som man tror, för om det nu är så att du har något i din mage så finns det ändå inget vi kan göra för dig."

VA?? Är jag känslig eller får man verkligen säga så till en cancerpatient som precis uttryckt sin rädsla för att inte få leva? Den mest okänsligaste kommentaren jag fått under min behandlingstiden. Där och då sa jag inget men nu önskar jag att jag sa ifrån för att ingen annan ska behöva få sådana klantiga kommentarer. De där orden ekar i mitt huvud flera gånger om dagen, så himla onödigt!