Linda Janssons

Ungefär en vecka efter att håret började falla av bestämde jag mig för att raka av det. Jag ville hinna göra det innan det föll av för mycket, det hade bara gjort hela situationen värre. Så nu var det bara att ta tjuren i hornen och göra det där otäcka som jag fruktat så länge.

Jag och Erik öppnade en flaska Cava och tog med oss rakapparaten. Ända sedan det första steget har jag gjort detta på mitt sätt och försökt gjort något kul av det. Jag hade en plan om att göra massa roliga frisyrer nu när det ändå skulle av, så som pott- och hockeyfrilla för att bara nämna några. Jag kände väldigt fort att detta bara var en bra idé i tanken men det funkade inte för mig i praktiken. Jag fick be Erik att sluta. Det kändes som att vi gjorde narr av mig och det kändes inte alls bra. Sagt och gjort. Erik ställde in rakapparaten på 1,5 mm, vi skålade och tog en varsin klunk. Han frågade mig om jag var redo, jag nickade till svar och sen rakade han hela mitt huvud. Det dröjde inte länge förens tårarna rann längs mina kinder. Detta kändes så fruktansvärt grymt men det gick verkligen bättre än förväntat. Jag hade verkligen fruktat denna dag, jag vet att jag sagt det förr men detta var så jobbigt för mig att jag inte visste hur jag skulle ta mig igenom det. Jag hade sett framför mig att jag skulle få bli inlagd på psyket denna dag men så blev det inte. 

Erik har hela tiden sagt "Jag ska älska sönder dig när du blir flint!" och det har han verkligen gjort. Varje dag talar han om för mig hur vacker han tycker att jag är. Han är helt fantastisk!