Linda Janssons

Jag har många gånger tänkt att jag inte skulle vilja vara utan all lärdom jag har fått av den här sjukdommen. Självklart vill jag vara utan cancern och alla hemskheter den dragit med sig men om man ändå ska gå igenom detta är det lika bra att tänka på allt positivt som kommit med det.

Dels tänker jag på alla fina människor som korsat min väg. Alla möten är unika och jag vill säga att alla människor jag mött har lärt mig något. Jag är verkligen lyckligt lottad. Bara alla fina mail jag fått av både nya och gamla bekantskaper, själv drabbad eller någon som bara vill skriva att den tänker på mig. Det betyder så mycket för mig att veta att det är så många som hejar på mig. Vill passa på att tacka alla för det, ni vet vilka ni är ♥

 

Under min cellgiftstid träffade jag många som var i samma situation som mig. Alla kämpade vi mot samma mål - att besegra cancern, men vi hade alla vår egna historia om hur vi hamnat där. Jag minns speciellt en dam som jag mötte på cytostatikamottagningen. Hon låg i sängen mitt emot mig och fick själv cellgifter och vi började prata med varandra. Hon berättade att hennes prognos inte var så god och att man inte kunde bota henne. Nu försökte man behandla henne för att hon ska kunna vara med så länge som möjligt. Sånt här gör så ont att höra om, det kunde lika gärna varit jag.

Något som förundrade mig var vilken styrka hon besatt. Fullt medveten om att hon aldrig kommer att bli frisk forstätter hon att berätta om hennes drömmar och viljan att få skriva klart en bok som hon jobbat på länge. När hon säger: "Jag hoppas att jag hinner skriva klart den. Annars har mina söner lovat att göra det åt mig" då hugger det till i mitt hjärta igen. Jag hatar verkligen denna hemska sjukdom som sliter nära och kära ifrån oss. Vem är cancern som ska få avgöra vem som ska leva och vem som ska dö? 

Tillslut var jag klar och det var dags för mig och Erik att lämna cytostatikaavdelningen. Jag berättade för henne vilken kämpe hon är och att hennes ögon lyser, för det var precis vad de gjorde. Vilken kvinna!