Linda Janssons

Jag har fått många frågor kring min cancer. Allt från hur man mår till när jag tappade håret. Därför tänker jag samla alla vanliga frågor här och ägna detta inlägg till sådant som många undrar över. Om det fortfarande finns frågor så ställ dem gärna i kommentarsfältet till detta inlägg så ska jag försöka att besvara dem i den mån jag kan.

 

Bröstcancer. Hormonpositiv och HER2 positiv, en aggressiv tumör men snabb celldelning.

 

Jag har skrivit ett helt inlägg om detta HÄR.

 

 

• Det första jag fick göra var att starta med en hormonbehandling - IVF för att plocka ut ägg. Detta för att öka våra chanser till barn i framtiden. Läs om det HÄR.

• Sen startade jag med cytostatika (cellgifter) 6 gånger med tre veckors intervaller. Startade 11 augusti 2015 - avslutade den 25 november 2015. 

• Efter min tredje cytostatikabehandling fick jag starta med Herceptin. Det är en slags antikropp. Man kan likna den vid en målsökande robot som letar rätt på cancerceller som är HER2 positiva. Denna får jag 17 gånger (alltså 1 år) genom en spruta i låret var tredje vecka. Herceptin kan skada hjärtat och därför får jag gå på regelbundna hjärtultraljudskontroller.

• Tre veckor efter min sista cellgiftsbehandling (15 december 2015) blev jag opererad och pga att jag svarat så bra på behandlingen så tog man bara en liten tårtbit av mitt bröst. Fick också plocka bort 13 lymfkörtlar. Operationen gick bra och jag blev kvar på patienthotellet i två nätter innan vi fick åka hem. Jag hade inte så ont eftersom man får bra smärtstillande. På juldagen var jag ute för första gången med peruk och lösfransar ;)

• Den 26 januari 2016 startade jag min strålbehandling. Jag fick sammanlagt 33 strålbehandlingar, 5 dagar i veckan. 25 stycken var på hela bröstet, armhålan och upp mot nyckelbenet. Sen fick jag 8 stycken extra behandlingar som de kallar för "Boost behandling +8". Denna riktar sig bara på tumörområdet (området där tumören satt) Jag har just nu i skrivandets stund mest ont på ryggen (skulderbladet). Eftersom strålningen gått rakt igenom så får man som en brännskada även där. Jag är också väldigt röd i armhålan men där har jag nästan ingen känsel efter operationen.

• Idag ska jag starta en antihormonell behandling, Tamoxifen. Detta är ett läkemedel som minskar halterna av östrogen. Genom att minska hormonproduktionen minskar man risken för att få ett återfall. Detta ska jag äta i 10 år (förr var det 5 år men idag är det nya rönn). Eftersom man inte kan/ska bli gravid under tiden man äter detta så kan man få avsluta behandlingen tidigare om man har stor barnönskan. Men man ska då vara medveten om att man sätter sig själv i en risk. Men det är ingen som tvingar en att äta dessa, det är bara en rekommendation. Jag kommer iallafall att äta dessa i fem år så får vi se sen hur vi känner med allt då.

 

Två veckor efter första behandlingen började jag tappa hår. Men det lossnade inte så fort som jag hade föreställt mig. Vi rakade av mig håret (1,5 cm) några dagar innan min 2:a behandling. Då tyckte jag att det inte släppte så mycket hår längre. Såg nu att jag skrivit i min almanacka några dagar efter vi rakade mig "Ibland känns det som att jag inte kommer att tappa mitt hår. Om så är fallet ska jag slå Erik!" haha... Men det dröjde inte länge tills det näst intill rasade av mig. Minns hur jag drog och drog i håret för att jag bara ville bli av med det. Stod också i duschen och rufsade runt med en handduk för att så mycket som möjligt skulle låssa. Jag såg ut som en gammal gubbe tillslut ;) Mina tips om peruker hittar du HÄR.

 

 

Efter min 4:e behandling vågade jag inte längre ta på mascara på ögonfransarna. De var väldigt glesa då. Sen dröjde det inte tills jag såg att även ögonbrynen började bli tunna. Men det var inte förens jag hade avslutat min cellgiftsbehandling som allt var borta. Ett tips! Om du inte redan fyller i ögonbrynen börja med det då du märker att de börjar bli tunna. På så sätt lär du dig hur du ska fylla i dem successivt tills de är borta. Det är då lättare att lära sig hur du ska göra när du har kvar dina egna. OCH alla tappar inte allt heller:) Jag använde både ögonbrynspenna och ögonbrynsskygga. Använd gärna olika nyanser för att få ett mer naturligt resultat.

HÄR hittar du mina tips på lösfransar.

 

De första fyra behandlingarna mådde jag helt ok. Jag blev väldigt trött och hungrig den första veckan men klarade mig bra mot illamåendet. Mitt problem var munsvamp.- fruktansvärt äckligt!

De två sista behandlingarna var absolut jobbigast för mig. Kroppen blir mer och mer nedbruten efter varje gång och man kommer liksom aldrig tillbaka till dit man var när man började mellan behandlingarna. Men när jag var vid de tuffaste behandlingarna så kunde jag iallafall trösta mig med att det snart var över. Jag försökte äta hälsosamt och att vara aktiv så mycket jag kunde och det tror jag är jätteviktigt. HÄR kan du läsa om mina biverkningar under cellgiftsbehandlingen.

 

Håret på huvudet började komma tillbaka efter 5:e behandlingen. Alltså då snackar vi fjun men det var ändå kul när det började komma tillbaka. Mitten på februari hade det täckt hela skallen och det började bli riktigt tjockt. Då vågade jag mig till och med ut utan peruken men använder den ibland ändå. Nu är håret ca. 4 cm långt :)

HÄR kan du se bilder på hur fort det växte i början.

 

 

Slutet på januari kom ögonbrynen tillbaka, det gick väldigt fort när de väl började växa. I början på februari var jag och formade ögonbrynen på salong :)

Ögonfransarna har tagit lite mer tid på sig. Detta är ju säkert individuellt beroende på hur långa man hade innan man tappade dem. Denna vecka har jag börjar använda mascara men de är fortfarande väldigt korta :/

 

Detta beror på att jag vill göra en direkt rekonstruktion. Eftersom jag skulle genomgå strålbehandling efter operationen skulle detta kunna leda till att implantatet blir skadat av strålningen. Då jag svarade bra på behandlingen såg min läkare ingen vits med att ta bort hela bröstet nu direkt och därför väntar jag med denna operation.

 

Jag trodde aldrig att jag skulle våga visa mig offentligt med mitt korta hår. Men när väl håret är på väg tillbaka så är ju allt bättre än flinten. Då blir man liksom lite stolt över den där korta kalufsen trotts allt. Men jag är väldigt otålig också, jag vill ha mitt långa hår tillbaka och det har jag insett att det kommer ta låååång tid.

 

Jag har ändrat mina kostvanor och blivit mer aktiv. Jag äter inget processat kött (korv, skinka, bacon, leverpastej mm.) Jag försöker håller mig borta från socker, halvfabrikat och lightprodukter. Undviker även mjöl, mejeriprodukter och rött kött, men mjölk i kaffet kan jag inte motstå. 

 

 

Under "cellgiftsveckan" (om jag kallar den så) då försökte jag bara ta små korta promenader, minst en gång om dagen. Mellan behandlingarna var jag ute och power Walkade och ibland sprang jag.  

 

 

Finns säkert tusen frågor till. Detta är ju ett ämne man aldrig kan prata för lite om. Så skriv gärna dina frågor här i kommentarsfältet nedan.